Under mellanstadiet sade jag till de som mobbade mig i skolan: "Om ni inte slutar att mobba mig så ska jag skriva om er i mina memoarer." Om de läser den här boken kanske de ångrar att de mobbade mig. Ingen ska behöva vara rädd för vad jag skriver. Jag kommer inte att namnge någon och även om minnena av mobbningen fortfarande gör ont så förlåter jag mobbarna. De visste inte att jag hade en funktionsnedsättning. De kan med fördel läsa böckerna och få mer kunskap och bli mer accepterande mot människor som har en annorlunda världsuppfattning.

Det fanns inte mycket forskning och kunskap om autism när jag växte upp och gick i grundskolan. Det ledde till att varken jag, mina närstående, vårdpersonalen eller skolpersonalen hade en aning om att jag uppfattade världen annorlunda och att jag hade vissa svårigheter och ett stödbehov som mina klasskamrater inte hade. Det resulterade i att jag inte fick den hjälp som jag skulle ha behövt i skolan och att det blev missförstånd. Detta gjorde att jag inte fick det bemötande som jag hade behövt för att kunna känna mig trygg och må bra och bli bättre förberedd inför framtiden. Trots mina svårigheter så lyckades jag att få både gymnasiekompetens och högskolekompetens, samt en uppdragsanställning och en praktikplats. Detta berättar jag om i den här boken som är den första delen i självbiografin.

I could quite happily run a florist or a bake shop.

It's so nice to get flowers while you can still smell the fragrance.

I never thought of myself as like, a funny person.

To be a good actor, you have to be very smart. But to be a great actor, you also have to have a streak of, 'I'm an idiot, a complete lunatic.'